JAG VÄXTE UPP UNDER BRÅKIGA, STÖKIGA OCH IBLAND VÅLDSAMMA FÖRHÅLLANDEN..

MINA FÖRÄLDRAR SKILDE SIG NÄR JAG VAR 9ÅR GAMMAL.

BODDE HOS MAMMA OCH SÅG MIN PAPPA EN HELG I MÅNADEN. DET FANNS PERIODER UNDER TONÅREN DÅ DET KUNDE GÅ MÅNADER INNAN JAG SÅG MIN PAPPA.

NÄR JAG VAR 9-10 ÅR SÅ FÖRUTOM SKILSMÄSSAN  SÅ GICK  MIN MORFAR BORT.  MIN  MAMMAS KLIPPA.
DET VAR DÅ SOM JAG UPPFATTAR DET SOM NU I VUXEN ÅLDER ATT DET VAR VERKLIGEN DÄR SOM MIN MAMMAS LIV FÖRÄNDRADES.  HON HAMNADE I DEPRESSION. SEN SÅ AVLÖSTE DET ENA DET MED DET ANDRA. ÄTSTÖRNINGAR, SKOLIOS, KOL, HJÄRTFEL MED OPERATIONER OCH NU LEVER HON SEN FLERA ÅR TILLBAKA MED CANCER,

EN TANKE JAG ALLTID HAFT MEN ALDRIG FRÅGAT... "-UNDRA OM MINA SYSKON HAR NÅGRA MINNEN FRÅN EN FRISK  MAMMA?" DOM ÄR 5-8ÅR YNGRE ÄN MIG.
MYCKET HAR SATT SIG I MITT HUVUDET OCH I KROPPEN. MEDVETNA/OMEDVETNA SJÄLVSKADEBETEENDEN. 
JAG ÄR NU INNE PÅ MITT ANDRA ÅR DÅ JAG BESTÄMT MIG FÖR ATT VERKLIGEN BEARBETA OCH ERKÄNNA. INTE BARA ATT ERKÄNNA ATT "-JA DET HÄR HAR HÄNT" UTAN OCKSÅ ATT ERKÄNNA HUR JAG VERKLIGEN MÅDDE / MÅR ÖVER DET SOM HÄNT / HÄNDER. OCH DET HAR JAG LÄRT MIG NU... ATT DET ÄR TVÅ HELT OLIKA SAKER! 

​

NÄR JAG VAR CA 22-23 ÅR SÅ BÖRJADE LÄKARE DIAGNOSTISERA MIG SOM BIPOLÄR.
ALDRIG RIKTIGT KÄNT ATT JAG KUNNAT RELATERA TILL JUST DET, DU VET DEN DÄR MAGKÄNSLAN BARA. MEN JA JAG HAR ÄNDÅ ALLTID HAFT KÄNSLAN ATT DET VARIT NÅGOT SOM INTE STÄMT. 
NU 16 ÅR SENARE SÅ KOMMER JAG TILL EN PSYKOLOG SOM REDAN EFTER  TREDJE BESÖKET KONSTATERAR ATT JAG MYCKET MÖJLIGT / SANNOLIKT ÄR FEL DIAGNOSTISERAD,
JAG TACKAR MIG SJÄLV FÖR ATT JAG LYSSNAT OCH LITAT PÅ MIN MAGKÄNSLA OCH DÄRFÖR OCKSÅ VALT ATT INTE TA NÅGRA MEDICINER. 
SÅ NU BÖRJAS DENNA RESA.
JAG HAR ALDRIG RIKTIGT FÖRSTÅTT HUR VIKTIGT DET KAN VARA FÖR MIG ATT FAKTISKT ATT FÅ HAMNA I ETT FACK. HAR ALLTID TÄNKT ATT JAG ÄR INTE MIN DIAGNOS!
MEN DET PSYKOLOGEN SA TILL MIG ATT DET KUNDE VARA I STÄLLET, SKAPADE DIREKT ETT LUGN HOS MIG OCH JAG KÄNDE MIG PÅ NÅGOT SÄTT "HEMMA".